Historia och rasram för Ölänningarna
Fina, höna av Petgärdestam som jag köpt.
Dessa höns fanns allmänt förr på Öland och var tackvare sin härdighet och förmåga att mer eller mindre föda sig själv viktiga i fattigtider. Det mest troliga är att dess små raringar har sitt ursprung i de gamla dvärghöns som kallades trädgårdshöns och spreds via England. Förr i tiden kallades ofta de vitspräckliga/vitprickiga dvärghönsen för pärlhöns.
1989 anslöts 54 djur till genbanken och från dessa härstammar den ras som idag går under namnet Öländska Dvärghöns. De hittades i byarna Asklunda och Petgärde (Petgärdegrenen kallas också Spitehöns. Spite ska betyda prickig eller brokig på Öländska).
Hönorna väger mellan 0,5-0,8 kg och tupparna 0,6-1,0 kg. Fjädrarna är brun/viltfärgade i skiftande nyanser med svarta mellanpartier och vita fjädertoppar. Roskam kan förekomma liksom svag benbefjädring men är inte vanligt.
I snitt sägs denna höna värpa 120 ägg i 35 grams klassen per år och ruvar vanligen villigt.