Till minne av Hajen
Av Husets första kattungar fick alla fyra flytta till nya egna hem. Två tillsammans hit i byn, en till Dekarsön och den sista upp till Grindnäset. I den andra kullen som följde på den första i rasande fart flyttade en kille ner till Tobias (för att hans syskon i första kullen var så trevliga :-) ) och en blev gästgiverikisse i Brebyn. Men Stefan tyckte att den sista ett grått lurvmonster som Bror bestämt namn på till Hajen skulle få stanna, och visst kan han väl få det. Det är roligt att få se en "egen" kisse växa upp och bli stor hemma.
Hajen älskar sin bästis Hemi över allt på jorden. Där Hemi är där är Hajen helst inslingrad i hans gosiga päls. Särkillt sedan morsan börjat fräsa åt honom i alla lägen. Att mammor ska vara så besvärliga och inte gilla att söner som är lika stora som dem själv snutta så fort man kan komma åt.....
Vilken katastrof i "lilla" Hajens liv. Han bästis är död och försvunnen..... helt plötsligt börjar han faktiskt bry sig om oss tvåbeningar också. Fram till den tragiska dagen när Hemi blev påkörd har han faktiskt struntat högaktningsfullt i oss. Det skulle nog ha gått över tids nog i alla fall men nu fick vi bli substitut för honom. Inte nog med elände, bara några veckor senare försvann hans fräsande mor också och hux flux är han helt ensam på torpet. Hur konstigt är inte det!
Redan efter några dagar börjar kissen nästa klättra på väggarna och efter ett par veckor visar han kraftiga tecken på depression. Efter fyra vekor står vi inte ut längre utan skaffa ett par systra som föll oss på läppen som sällskap till den eländiga, ensamma kissen. Knäppjöken förstår i och för sig inte att de har kommit för att hålla honom sällskap. De är jätteläskiga tycker han.... och det samma tycker dom.....