Den superkorrektabloggen.......................................Synar olika nyliberala bluffar och halvsanningar. Denna gång tar vi oss an två filurer som används av de nyliberala och totalitära krafterna i världen liksom här på hemmaplan - Carl Bildt i alliansregeringen och Hans Rosling, de internationella storföretagens lille propagandist.....!
När skall
moderaten och den för delaktighet i folkfördrivningar, massmord och andra brott
mot mänskligheten, Carl Bildt, utredas och därefter sändas till Haag? Hur
korrumperad är egentligen den svenska rättvisan och den mestadels
överklassvänliga juristkår som stryr den? Det kan man fråga sig då Carl Bildt
ännu är på fri fot?
Lundin Petroleum, f.d. Lundin Oil, är idag föremål för en norsk undersökning om vad de sysslade med i Sudan i början av 2000-talet. Där moderaten Carl Bildt var delägare och styrelseledamot när det begav sig!
Carl Bildt och Lundin Oil är sedan åratal tillbaks anklagad av olika hjälporganisationer för sin medverkan i den sudanesiska diktaturens folkfördrivningar i en region som idag tillhör den nya staten Sydsudan! Lundin Oil – deltog i massmord på fattiga sudaneser i vinstsyfte
Sudanfrågan har åter blivit en svensk inrikespolitik sedan det i juni 2010 framkommit bevis och anklagelser mot Lundin Oil, idag Lundin Petroleum, och dess verksamhet i Sudan åren 1997-2005. Nuvarande alliansregeringen med utrikesminister Carl Bildt vill inte göra någon utredning av frågan eftersom det handlar om ett privat företag, något som får socialdemokraternas utrikespolitiska talesman Urban Ahlin att ifrågasätta förtroendet för Carl Bildt - som själv satt med i styrelsen i Lundin Oil, det som nu heter Lundin Petroleum. Sedan 2010 har ytterligare kompromenterande material om Lundin Petroleum och Carl Bildt framkommit som gör den direkt medskyldiga till folkmord i Östra och centraka Afrika.
År 1997 fick ett konsortium, lett av det svenskägda företaget Lundin Oil, tillstånd att utvinna olja i södra Sudan. Ett område som fram tills dess hade klarat sig relativt hyggligt undan det pågående inbördeskriget som då skakade Sudans sydligaste regioner. I en rapport som presenterades idag av ECOS, (European Coalition on Oil in Sudan) anklagas Lundin Oil för att ha bidragit till att kriget i området trappades upp och 160 000 människor fick tvångsförflyttas för att bolaget skulle kunna utvinna olja. Mellan 10 000 och 20 000 människor fick även sätta livet till i dessa aktioner
– Vi ser tydligt att vi har en utrikesminister som har växlat in sitt politiska förtroende som han hade som statsminister för egen ekonomisk vinning. Av det skälet fanns han med i Vostok Nafta. Av det skälet hjälpte han Lundin Oil. Av det skälet var han i Sudan, säger socialdemokraten Urban Ahlin. Han jämför Carl Bildt med en oljeinkletad fågel i Florida och tycker att det är nu är dags att Bildt tvättar bort oljan.
– Det borde vara i Carl Bildts eget intresse att en utredning görs så att man en gång för alla får alla kort på bordet om vad Lundin Oil visste - vad han själv visste - om vilka konsekvenser som oljeborrningen och arbetet skulle få för lokalbefolkningen, säger Urban Ahlin vidare.
– Jag tycker att det är besvärande att vi har en utrikesminister som gång efter annan hamnar i detta att han har varit engagerad i bolag som gör affärer, i ena stunden med ryska statens maktbolag, i det här fallet med Lundin som byggt upp sin förmögenhet på att vara aktiva i länder som styrs av diktaturer och plågas av inbördeskrig, säger han.
Några kommentarer från utrikesminister Carl Bildt är inte att förvänta. Likt andra kapitalister och nyliberaler fegar han ur i vanlig ordning. Eller så försöker han smutskasta källorna!
Redan år 2001 framförde Anna-Karin Hammar, präst i Svenska kyrkan, kritik mot Lundin Oil. Hon tycker inte heller att oljebolaget följer de två viktiga första principerna i ett demokratiskt och etiskt förfarande, att göra affärer med diktaturer som mördar sina egna befolkningar.
- Lundin Oil bryter mot den mest grundläggande mänskliga rättigheten, nämligen rätten till liv. Genom att med sin närvaro ha förorsakat att människor tvångsförflyttats och några i samband härmed dödats har Lundin Oil blivit medskyldig i att kränka rätten till liv.
Hammar hade besökt södra Sudan och med egna ögon sett de tomma byar som fyra miljoner människor har flytt från.
- Rätten till liv kränks även genom att oljeinkomster hjälper till att finansiera kriget, säger Hammar vidare.
Historien i korthet
Den 8 juni 2010 publicerade ECOS (European Coalition on Oil in Sudan) en rapport om oljebolagens påstådda övergrepp i Sudan åren 1998-2008. ECOS är en sammansluttning av främst kristna missions- och biståndsorganisationer verksamma i Sudan. Rapporten knyter an till vad tidigare Human Rights Watch anfört i sin rapport från Sudan för tio år sedan, år 2000. Att energibolagen, för att skapa förutsättningar för kommersiell utvinning av olja, varit tvungna att alliera sig med Sudans regim och därtill allierade milisgrupper med bland annat barnsoldater.
Vittnesmål om övergrepp och brott som närmast kan liknas vid folkmord från Sudans regering är många, liksom kopplingarna mellan oljebolagen och den politiska makten i Sudan. I Lundin Oils fall är det inte bara kopplingarna till Sudans regering syftande till att möjliggöra prospektering och utvinning som är besvärande, Ian Lundin har i sammanhanget haft dokumenterade möten med Paulino Matiep, en av de allra mest blodbesudlade miliskommendanterna i södra Sudan.
Även den svenska regeringen har kopplingar, inte till Sudans regering direkt, utan till Lundin Oil. Den verksamhet, och de kopplingar till regimer som är allt annat än demokratiska, som Lundin haft i Sudan är på intet sätt unika. I grannlandet Kongo kan vi bevittna i praktiken en identisk utveckling enligt ”Human Rights Watch” rapport från år 2009. Med samma aktörer i form av miliser, Lundin Oil och regeringar med totalitära agendan. Samma aktörer – och samma mönster av folkfördrivningar, övergrepp och brott som mycket väl kan komma att utredas av ICC.
Sveriges utrikesminister, Carl Bildt, var mellan år 2000 och 2006 styrelseledamot i Lundin Oil och hans engagemang i just detta bolag var en av de frågor som utreddes av den svenska riksdagen åren 2006 till 2007. Utredningen fokuserade inte så mycket på den situation som dagens mediebevakning omfattar, utredningen fokuserade endast på vilka ekonomiska intressen Sveriges nuvarande utrikesminister Carl Bildt har i Lundin Oil även fast den kom att tangera ämnet. De heta frågorna tonades ned eller avfördes helt av den då nya regeringen.
Carl Bildt har även försökt misskreditera ECOS-rapporten
ECOS rapport är även ett slags särintresse i Sudan och Kongo, den kommer från kristna missionsrörelser, särskilt från USA, menar Carl Bildt och en del moderater. Tidningen Newsweek från 9 april, 2001 har ett reportage, “Americans in Sudan – The Christian Right Moves in With Money, Bibles and Political Influence” som skulle visa detta enligt Carl Bildt. Reportaget handlar om hur den regeringsfientliga gerillan i Sudan, SPLA, som förstått värdet av att kunna erbjuda södra Sudan som operationsbas för fundamentalistiska kristna organisationer med en antimuslimsk agenda. Den kristna missionsverksamheten, delvis finansierad av den kristet konservativa högern i USA, hade sedan kubanerna krossade de högerextrema rörelserna i Angola och Mocambique under 1980-talet och början av 1990-talet, varit närmast utkastade från Afrika. Därefter, särskilt under 1990-talets början, har de varit på dekis. Men när SPLA uppstod under 1990-talet, liksom Herrens Armé i norra Uganda innebar det en nytändning av den högerkristna missionen i Afrika.
I södra Sudan bedriver organisationen SPLA och motsvarande miliser i norra Kongo och Uganda krig mot både muslimer och reguljära regeringar under det kristna korsets fana. Missionärerna för med sig pengar och politiskt inflytande. Både SPLA och missionärerna har fått hjälp från väst, de senare erhåller omfattande finansiellt stöd från den kristna högern i USA. Dessa kristna grupper har dock föga med oljeproblematiken i södra Sudan att göra. Flertalet organisationer är alls inte baserade i USA, flertalet är inte ens religiösa i sin framtoning.
Även Alliansregeringen var inblandad på ett hörn i denna härva när det kom fram att en del högerkristna missionsrörelserna uppbar svenskt stöd sedan biståndsminister Gunilla Carlsson (M) aktivt ger dessa sitt stöd åren 2007-2010. Ironiskt nog ett stöd som direkt motverkar de intressen som bolag som Lundin Oil:s aktieägare kan tänkas ha – och mot ministerkollegan Carl Bildts forna polare i samma bolag. Fast detta teg naturligtvis Carl Bildt om – också!
Men ECOS är alltså mycket mer än några kristna organisationer, det är främst en samling för NGO:s som stödjer bistånd och fredsarbete i södra Sudan. Så här står det om ECOS på deras hemsida:
“The network
ECOS unites over 50 European organizations working for peace and justice in Sudan. ECOS does research and calls for action from governments and the business sector to ensure that Sudan’s oil wealth contributes to peace, equitable development and the protection of human rights.”
Här finns både kristna grupper, liksom biståndsgrupper verksamma i Sudan och på andra platser i Afrika och Asien. ECOS huvudkontor finns i Nederländerna.
Lundin Oil:s folkmordspolitik på fler håll i världen
Samtidigt vet vi att förre chefen för Lundin Oil, Adolf H, var verksam i Sydafrika under apartheidtiden och tjänade grova pengar – och gav således rasiststaten en legitimitet som inte Sverige alls gjorde under 1970-1980-talen. Men Lundin Oil var inte ensamt, många stora bolag var verksamma i Sydafrika och stöttade på så vis systemet genom sina skatter och ekonomiska förehavanden.
En ganska häftig bild som målas upp, en bild i vars följe folkmord, fördrivningar och utarmning följer för civilbefolkningen i södra Sudan och norra Kongo, men även i Malaysia och andra platser där just Lundin Oil råkar närvara. Lundin Oil har en särskilt utvecklad förmåga att leta upp just de platser i världen där det kapitalistiska systemet representeras av oljebolagen och dessas aktieägarkrav på avkastning ställs mot lokalbefolkningen, eller den kristna högerns och islamofobiska krafters behov av stigmatisering av Islam för ekonomisk vinnings skull.
Det ser inte bättre ut än att Carl Bildts tidigare beslut och vilja att kliva över lik för penningars skull kommer ikapp honom idag. Han kan mycket väl tvingas betala ett högt pris för detta, och hans politiska bana är nog över för gott, för nu lever denna härva sitt eget liv. Han reflekterade aldrig över att han en gång handlade i aktieägares intresse – ett intresse vars konsekvenser gick helt emot internationell rätt. I förlängningen kan Internationella Juristkommissionen, ICJ, och ICC, slutföra processen och rent av driva det till åtal.
Ett utdrag ur rapporten från ECOS, (European Coalition on Oil in Sudan) framförd i juni 2010.
Undersökningen heter “Unpaid debt – The Legacy of Lundin, Petronas and OMW in block 5 A, Sudan 1997-2003”. Den finns på nätet…
Skadorna på Sudan var stora. I utredningen går det att läsa följande på sidan 8:
Extent of the damage
Based on the evidence and reports of the many leading human rights organisations and other public reports cited in this report, ECOS estimates the damage caused by the 1997–2003 oil war in Block 5A to be:
• 12,000 people killed or died from hunger, exhaustion and conflict-related diseases
• 160,000 people forcibly displaced; often multiple times
• 20,000 people permanently uprooted; having lost their cattle and houses, they took refuge in urban centres and never managed to return
• 40,000 tukhuls (huts) and luaks (livestock shelters) destroyed
• 500,000 cattle lost; mostly looted
• Enormous quantities of goats, food stocks, personal belongings, farming and fishing utensils looted, and communal assets, including churches, schools, markets, and medical clinics destroyed
• Immense loss of income because of interrupted agricultural cycles and otherwise thoroughly disturbed economic life
• Incalculable moral damage and lost opportunities, including employment, education and social benefits.
Förundersökning om Carl Bildts och Lundin Oil:s roll i folkmorden i Sudan
Enligt Tomas Ackheim, chef för polisens Folkrätts- och krigsbrottskommission, innebär det han hört om ECOS rapport att nya fakta framkommer.
- Enligt en av deras juridiska ombud räcker detta för att göra en förundersökning, säger han
Förundersökningar är inriktade mot personer och inte mot företag. I det aktuella fallet blir det således främst Lundin Oils styrelses agerande som granskas. Personer som då satt i styrelsen, exempelvis Carl Bildt, kan alltså, om det kan styrkas att brott är begånget, komma att bli åtalade för folkrättsbrott eller medhjälp till detta.
Åklagare Magnus Elving, vid Internationella åklagarkammaren, har ärendet på sitt bord. Han ska nu begära mer utredningspersonal från Rikskriminalpolisens ledningsgrupp inför en förundersökning, men vill inte gå händelserna i förväg.
- Mycket talar för att det blir en förundersökning i Sudan angående de brott som beskrivs i rapporten. I så fall handlar det om att utreda misstankar mot enskilda personer. Mer kan jag inte säga. Magnus Elving berättar att han har haft kontakt med ECOS i flera månader. Han betonar att de ofta mycket resurskrävande utredningarna av folkrättsbrott måste göras oavsett kostnader.
Källa: Polistidningen, sommaren 2010
Är Gapminder en gigantisk bluff?
Hans Rosling har inte ändrat sina siffror i Gapminder, vilket bara gör Gapminder till ett slags propagandainstrument för de krafter som styr ekonomin, och fattigdomsökningen, i världen. Dessa applåderar ofta Hans Rosling, eftersom han stillar deras samveten. Men det borde han vara för god för att göra, bättre då att erkänna att det just är dessa män som ligger bakom fattigdomsökningen i världen – men det gör inte Rosling av ideologiska skäl. Han står i praktiken på dessa odemokratiska krafters sida – och blir något av deras pajas, tyvärr…
Svårigheterna med statistik från tredje världen
En av de grundläggande byggstenarna för att avgöra sjukdomsfrekvenser och dödlighetsnivåer bland befolkningarna i tredje världen är tillförlitliga registreringsmetoder som visar reella fakta. När väl fungerande system för registrering finns, är denna uppgift relativt enkel, som i Europa och Nordamerika. Resultat från många registreringssystem i tredje världen är dock osäkra och går inte att lita på vad gäller en fullständig registrering av exempelvis dödsfall, både bland barn och vuxna. Ofullständiga registreringssystem innebär att alla dödsfall inte räknas, och uppskattningarna av dödstalen för befolkningen blir överlag klart missvisande - och underskattade. Olika metoder för att beräkna dödsfall, kallade DDMs, bygger på olika demografiska metoder som försöker uppskatta hur stor del av dödsfallen som är registrerade och därmed medräknade i de olika staternas registreringssystem. Dessa metoder har (minst) tre typer av begränsningar.
För det första har en lång rad varianter av metoder tillämpats där samtliga påfallande sällan bygger på vetenskaplig litteratur som styr uppskattningarna. Det leder till godtycklighet.
För det andra beräknas inte de verkliga befolkningsförhållandena, bara godtyckliga uppskattningar av dem – och då blir det väldigt godtyckligt.
För det tredje genererar dessa metoder sällan osäkerhetsintervaller, d.v.s. toleranser upp och ned – något som ökar osäkerheten ännu mer.
Källor som texten bygger på:
Christopher J. L. Murray, Julie Knoll Rajaratnam, Jacob Marcus, Thomas Laakso, Alan D. Lopez, från följande universitet:
Institute for Health Metrics and Evaluation, University of Washington, Seattle, Washington, United States of America......................
School of Engineering and Applied Sciences, Harvard University, Cambridge, Massachusetts, United States of America.......................
School of Population Health, The University of Queensland, Brisbane, Australia................
Då är det inte heller så konstigt, egentligen, att det kan stå sådant längst ned på en nätsida som relaterar till något FN-organ, en slags brasklapp:
”With the exception of public UN sources, reproduction or redistribution of the above text, in whole, part or in any form, requires the prior consent of the original source. The opinions expressed in the documents carried by this site are those of the authors and are not necessarily shared by UN OCHA or ReliefWeb.”
Källa:
http://www.reliefweb.int/rw/rwb.nsf/db900sid/MCOI-89PGMZ?OpenDocument
(27/2-2011)
Så beräknar WHO barnadödligheten i tredje världen!
WHO använder sig av det s.k. ”Multiple Indicator Cluster Surveys”, MICS, när de gör sina uppskattningar av exempelvis barnadödligheten i världen. Metoden anses vara standardiserad, snabb att genomföra, och självviktande i meningen att den erbjuder tolkningar av ett helt lands dödstal baserat på några få procent, eller mindre, av ett lands befolkning. Därmed anses den enkel att analysera - men den har viktiga begränsningar.
För det första utgår man från folkräkningar som kan vara upp till 5-10 år gamla, och därmed felaktiga och inaktuella, särskilt i snabbväxande och stadsnära områden. Detta innebär även att mer avsides liggande områden, där de fattigaste bor, kommer att vara underrepresenterade i urvalet, eftersom tjänstemännen sällan tar sig till dessa områden. Vilket beror på en rad omständigheter; brist på fordon, dåliga vägar, svårigheter att finna uppehälle, risk för överfall i osäkra upproriska regioner och inte minst tidsbrist. Därmed missar man i praktiken stora delar av befolkningen i stora fattiga länder som Indien, Pakistan, Bangla Desh, Indonesien, Nigeria, Brasilien, Filippinerna och i många andra stater med stora ytor och befolkningar som är svåra att nå, och därför knappt omfattas av ländernas registreringssystem.
För det andra, väljs inte hushållen från någon metodisk urvalsram, utan metodiken instruerar intervjuaren att följa ett slumpmässigt förfarande i ett begränsat område, vilket resulterar i att ett begränsat antal hushåll väljs ut och blir föremål för intervjuer. Detta förfarande är helt öppet för medveten eller omedveten manipulering från intervjuarens sida, och leder inte till ett representativt urval av en befolknings mortalitetsnivå. De tjänstemän som genomför dessa intervjuer håller sig så nära bekvämligheter såsom hotell, stadskärnor, större vägar och säkra stadsdelar som möjligt. Vilket leder till att stora områden också i de stora städerna uteblir från registrering och en faktabaserad mortalitetsberäkning.
För det tredje, många hushåll faller bort av olika anledningar, då går man helt enkelt till nästa hushåll, utan att ta upp hur stort bortfallet är. Vilket leder till att ett resultat med många bortfallande hushåll systematiskt skiljer från en undersökning där alla deltar, eller där de som bortfaller rapporteras.
Dessa statistiska kalkyler och gissningar som idag används av exempelvis UNICEF eller Världsbanken kan helt enkelt slå väldigt mycket fel. Nästan upp till 50 procents avvikelse från den verkliga dödligheten kan förekomma, vilket knappast kan anses vara tillfredsställande. Detta har man kommit fram till när man testat metoderna i länder som har pålitliga registreringssystem, och jämfört resultaten med de reella dödstalen. Oftast anses man få med mellan 50 och 70 procent av de verkliga dödstalen i en undersökning. Men även de befintliga dödsregistreringarna i tredje världen för att uppskatta dödligheten bland vuxna människor bör tolkas med stor försiktighet, osäkerheten kring registrering bör sannolikt ligga mellan minst +/-20 procent av den beräknade nivån, och kanske betydligt högre i vissa fall.
I en del länder kan dödsregistreringen av vuxna vara i det närmaste komplett även i tredje världen, men ändå registreras bara hälften av barnadödligheten, om ens det. Vilket beror på att registreringssystemen släpar efter, och helt enkelt inte får med alla dödstal. Desto fattigare en region är, ju högre blir detta ”svinn” av oregistrerade barn som avlidit. Det finns dock metoder där man utgår från sjukhusens dödsregister och liknande institutioner såsom sjukvårdsinrättningar i stadsdelar och ute i byarna, som kan ge ökad träffsäkerhet vad gäller beräkningen av barnadödligheten i ett land.
Källor som texten bygger på:
http://www.childinfo.org/mortality_methodology.htmlhttp://ije.oxfordjournals.org/content/33/3/469.fullhttp://www.plosmedicine.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pmed.1000262 (27/2-2011)
Beräkningar om fattigdomens utbredning i Indien
År 2011 föreslog den s.k. Planeringskommissionen i Indien att en person som bor i en stad och tjänar mer än 32 rupier per dag inte längre skall anses leva under fattigdomsstrecket. På landsbygden dras gränsen vid 26 rupier per dag. 26 rupier är cirka 4 kronor enligt Forex valutakurs, 1 oktober 2011. En summa som skall räcka till mat, kläder, skor, elektricitet, transporter, utbildning, vårdkostnader och bostadskostnader. Kritikerna anklagar regeringen för att på detta sätt på ett konstgjort sätt få ned antalet människor som lever under fattigdomsstrecket. Därmed minskar regeringens utgifter för att hjälpa fattiga.
Officiellt lever 37 procent av Indiens cirka 1,2 miljarder invånare under fattigdomsnivån. Cirka 450 miljoner människor. Men det finns fler sätt att definiera fattigdom. Ett sätt är att väga in flera faktorer som tillgång till bostad, vatten, utbildning och hälsovård. Enligt denna definition lever 55 procent av Indiens befolkning i fattigdom, eller cirka 650 miljoner människor.
En annan definition baseras på kaloriintag, och enligt denna befinner sig 77 procent av indierna under den rekommenderade kalorinormen, och är alltså fattiga. Då växer gruppen fattiga till närmare 875 miljoner människor.
Ett tredje sätt att beräkna fattigdomen baseras på ett hungerindex, som räknas ut utifrån kaloriintag, undernäring bland barn och dödlighet. Enligt detta index befinner sig Indien i ett tillstånd av alarmerande hunger, den näst värsta kategorin i indexet.
(Bygger på text i Göteborgs Posten, ”Utlanden”, sidan 12f, 3 oktober 2011)
Utifrån denna beräkning kan man konstatera att fattigdomen i Indien inte har minskat sedan självständigheten 1947, tvärtom har den ökat. Även om också andelen människor som fått det bättre har ökat sedan självständigheten, har andelen fattiga ökat ännu mer. År 1947 fanns det 400 miljoner människor i Indien, omkring 300 miljoner var fattiga, medan cirka 90 miljoner utgjorde en slags medelklass medan cirka 10 miljoner kunde betraktas som ”rika” och i denna grupp fanns även den forna överklassen. År 2011 beräknas befolkningen uppgå till cirka 1200 miljoner, varav troligen 900 miljoner kan betraktas som fattiga, medan ”medelklassen” i främst städerna ökat till 250 miljoner och den rikare delen har i sin tur ökat till nästan 50 miljoner människor.
Fattigdomsdefinitioner
Ett gammalt mått på fattigdom är BNP/capita, vilket uttrycker landets totala inkomster under ett år delat med antalet invånare. Detta ger ett ganska grovt och på många sätt otillfredsställande mått, och används inte längre av seriösa forskare och debattörer. Ett annat rent ekonomiskt mått är att mäta olika gruppers inkomster. Under åren 1980-2004 räknade man att de som lever på mindre än en (USA)dollar om dagen som extremt fattiga och de som lever på under två dollar om dagen som fattiga. Själva valet av summa, en dollar, var gripet i luften utan någon som helst verklighetsbasering bakom – det var dessutom taget av propagandister som stod Världsbanken, styrd av USA, nära. Detta mått är emellertid ganska ensidigt, eftersom man bara ser på den formella ekonomin. T ex kan en självförsörjande bonde leva gott på sina egna produkter utan att ta del av den formella ekonomin, medan en arbetslös i en storstad ofta behöver mer än en dollar för att överhuvudtaget överleva.
Ett mått som är mer inriktat på välmående och hälsa är förväntad medellivslängd eller barnadödlighet, ofta i kombination med BNP. Därför har IMF, Världsbanken hade dessutom andra mått, där gränsen för fattigdom gick kring 4 dollar per dag/individ, eller 5 dollar per dag/individ och upp till 10 dollar per dag/individ.
Här får man en väldigt bra översikt om vilka länder som är "fattiga" eller "rika". Ett annat mått som växt fram under de senaste åren är människors möjlighet att påverka och styra sina liv. I studie av 60 000 fattiga människor som världsbanken gjorde under 1990-talet upptäckte man att för de fattiga är detta den viktigaste faktorn. Det är ju också den mest intressanta faktorn för att se vilka möjligheter till utveckling som finns. Metoden har tagits fram av Amartya Sen, som också fått ”Nobelpris” i ekonomi. Även om antalet fattiga idag lever på mer än en dollar per dag, så visar det ingen reell minskning av fattigdomen, snarare är det tvärtom. Om de fattiga levde på en dollar/dag år 1985, och 2 dollar/dag år 2012, så är det ingen försämring om man tar med inflationen i beräkningen. Det samma gäller naturligtvis om ökningen har gått från 4 till 5 dollar per dag under samma period – inflationen är ju högre under samma period.
Men det finns fler kriterier, pengar är viktigt mått, men inte det enda. Idag måste man tillföra den samlade miljön, alltså det ekologiska sammanhang en människa befinner sig i. Allt fler av världens människor lever i ekologiskt sett försämrade villkor än deras föräldrageneration levde under, och än mer under de villkor deras far- och morföräldrar levde under. Miljöföroreningar i form av smutsigt och otjänligt vatten, luftföroreningar är allt vanligare pga ökande trafik och energiutnyttjande liksom ökat buller och oljud, försämrad kost- och mathållning, nya farligare sjukdomar har ersatt äldre farliga sjukdomar, trafikfaror och försämrade och förlängda kommunikationer, arbetslöshet, kriminalitet, utarmning av djur- och växtriket och klimatförändringarna har idag försämrat för allt fler människor än någonsin tidigare.
Forskarnas slutsats är att ekonomisk tillväxt bara till en femtedel förklarar av varför vissa länder halkar efter på hälsoområdet. Det tycks alltså inte vara pengar utan andra sjukdomar, som HIV och olika i omfång växande livsstillssjukdomar, som skapar en hälsofälla och gör att länderna har svårt att minska exempelvis barnadödligheten. Men forskarna påpekar att de bara har kartlagt ett samband, och inte kunnat slå fast om det också är ett orsakssamband. Statistiska problem finns också, eftersom det i många fattiga länder ex saknas absoluta tal på antalet kvinnor som dör i samband med barnafödande, utan bara uppskattningar. Något som idag utnyttjas och delvis demaskeras av politiska populister såsom exempelvis Hans Rosling.
Därför kan man påstå att fattigdomen idag är större än någonsin tidigare – och fler är också fattiga än någonsin tidigare.
Andra intressanta texter och sidor:
Samhällshistoriken