Multipel skleros, oftast förkortat "MS", är en neurologisk sjukdom som drabbar det centrala nervsystemet.

Innehåll

Förekomst

MS drabbar oftast unga personer, även om åldern kan variera mycket. Genomsnittsåldern för insjuknandet ligger mellan ungefär 20 och 40 år. Kvinnor drabbas oftare än män – två tredjedelar av de drabbade är kvinnor. På norra halvklotet är MS vanligare än i övriga världen. De geografiska skillnaderna har troligen både genetiska och miljömässiga orsaker. Antalet nya fall varje år i Sverige anses ligga i storleksordningen 10-15 per 100 000 invånare.

Orsaker

MS-sjukdomen kännetecknas av att det bildas sjukdomshärdar, så kallade plaques, i olika delar av centrala nervsystemet. I dessa sjukdomshärdar finner man vid mikroskopisk undersökning skador på nervcellernas myelin och en skada på blod-hjärnbarriären. Den ökade förekomsten av vita blodkroppar i sjukdomshärdarna visar på ett inslag av inflammation. Antalet oligodendrocyter minskar lokalt. Vad som orsakar sjukdomen är inte känt, däremot visar studier på en ärftlig komponent samt att immunsystemet till varierande grad är inblandat. Man har funnit att patienter med MS har en ökad förekomst av T- och B-lymfocyter som är riktade mot myelin jämfört med den friska befolkningen.

Symptom

Multipel skleros
Sjukdomsförlopp vid olika typer av MS

Av okänd anledning bildas MS-plaque framförallt i synnerven, det det optiska synkorset, hjärnstammen och i ryggmärgen. Även om sjukdomen har en varierande symptombild och förlopp brukar de första symptomen på sjukdomen vara synstörningar, känselpåverkan eller gångsvårigheter.

I det tidiga förloppet av multipel skleros fortskrider sjukdomen ofta i skov, det vill säga sjukdomsutbrott följda av en period helt eller delvis utan symptom. Senare i förloppet präglas den ofta av långsam försämring utan symptomfria perioder; sjukdomen kallas då sekundärt progressiv. Vilka symptom patienten får beror på var i nervsystemet det har bildats plaque och hur stora de är. Vanliga symptom är känselbortfall, pareser (förlamning), domningar, dubbelseende, urinträngningar, yrsel och onormal trötthet.

Det finns även en primärt progressiv form av MS, som saknar skov. Det rör sig då istället om en gradvis försämring under flera års tid.

Diagnos

Diagnosen MS ställs oftast av en specialist på nervsjukdomar, en neurolog. Diagnosen baseras på patientens beskrivning av sina symtom och det läkaren finner i sin undersökning av patienten. Undersökning med magnetkamera (magnetresonanstomografi) kan påvisa förändringar i hjärnan eller ryggmärgen som är typiska för MS. Den kan också hjälpa till att utesluta andra sjukdomar i nervsystemet och ge information av betydelse för prognosen. En lumbalpunktion kan visa tecken till inflammation i nervsystemet. Grunden i diagnostiken är att genom patientens beskrivning och den kliniska undersökningen påvisa att det förelegat två skov som drabbat skilda delar av nervsystemet vid två skilda tidpunkter. Under vissa förhållanden (definierade av de så kallade McDonald-kriterierna) kan diagnosen ställas redan vid ett första skov, förutsatt att man genom MR-undersökning kan påvisa att sjukdomen har en spridning i både tid och rum. Vid primärt progressiv MS, som kännetecknas av en gradvis sjukdomsutveckling utan distinkta skov, är lumbalpunktionen av särskild betydelse för att utesluta andra tänkbara orsaker till sjukdomen.

Behandling

Det finns idag ingen botande behandling mot multipel skleros. Sjukdomen kan dock påverkas av mediciner med dämpande inverkan på immunsystemet. Sedan länge är det känt att höga doser av kortison kan förkorta MS-skov. Eftersom det finns risk för biverkningar av behandlingen och MS-skov som regel är självläkande, brukar man begränsa behandling med kortison i höga doser till MS-skov som leder till påtagligt handikapp. På senare år har behandling med så kallade interferoner visats förbättra antalet skov och skovens längd vid skovvis förlöpande MS. Därtill finns det olika möjligheter att lindra symtom vid MS, till exempel smärtor och svår trötthet. Även om sjukdomen är kronisk och allvarlig är prognosen i regel bättre än man vanligen förväntar sig. Efter 15 års sjukdom har 30 % av patienterna i stort sett normal arbetsförmåga och 40 % har normal eller nästan normal gångförmåga. Efter 25 år lever 75 % av patienterna fortfarande att jämföra med 88 % i normalbefolkningen.[1]. Cannabinoider har i små kliniska studier och försök på möss visat sig ge lindring av de spasmer och skälvningar som sjukdomen ofta ger upphov till.[2]

Mediciner som används vid behandling av MS[3]:

Källor

Noter

  1. ^ Fagius 2006, s 381
  2. ^ Baker et al. (2000). "Cannabinoids control spasticity and tremor in a multiple sclerosis model". Nature 404 (6773): 84–87. doi:10.1038/35003583. 
  3. ^ www.fass.se

Externa länkar